tisdag 28 februari 2012
Otålig
Ja jag kunde såklart inte hålla mig ifrån måttbandet idag. Mätte ju till 82,5 igår och idag var det 82 cm! Nu går det åt rätt håll i rasande fart :) Ska ta nya bilder på torsdag så får ni se men nu tycker till och med jag att det syns rätt bra skillnad från före och efter! Har förresten fått ett mejl från Dr Siripong med mina före-bilder och så fort jag får efter-bilderna ska jag lägga ut dessa med. Jag har själv inte ens sett dom så det kommer bli spännande...
måndag 27 februari 2012
Mina ärr
Ja sår här ser dom ut nu, tycker dom ser väldigt fina med tanke på att det bara är lite över två veckor sedan ingreppet. Ärret på vänster sida hittar jag knappt om jag inte känner efter det, men det på höger sida syns och känns lite mer. Jag har en salva jag köpte i Thailand som är antibakteriell och som jag använder minst en gång om dan och speciellt om jag duschat. Den är dessutom mjukgörande så det kan ju inte skada :)
Mina blåmärken har mer eller mindre försvunnit nu. Hade ju två blåmärken som gick från mitten på rumpan och ner till mitten av låren, och de var rätt massiva. Det enda som syns nu är en liten rand på rumpan och som inte syns när jag har trosor på mig.
De här fotona är tagna en vecka efter operation, så det ger ju en aning om hur jag såg ut. Var minst sagt öm överallt!
söndag 26 februari 2012
Gördel tre + fyra
Ja den här köpte jag av två anledningar,
- den är hudfärgad så den syns inte genom kläder lika mycket som den gråa
- den går endast runt bålen så jag kan ha vanlig bh och linne utan att den syns
Den här inköptes dagen innan jag flög hem, alltså i onsdags,
Den är i princip samma modell som den gråa jag har, förutom att den här också täcker brösten. Fördel med denna är som ovan att den är beige och syns mindre under kläderna, men eftersom den är i Thaistorlek á la one-size-fits-all (eller som jag kallar det, one-size-fits-NONE) så är den jäkligt tight över brösten. Jag gillar den, men färgen på den och faktumet att det trycker in brösten gör att jag inte gillar hur jag ser ut i den. Men jag får helt enkelt tänka på att det är för min mages skull!
lördag 25 februari 2012
Vecka två
Ja och en minut efter att jag lagt upp mitt förra inlägg bestämde sig mitt minneskort för att äntligen fungera!
Dessa foton är alltså från i torsdags
Dessa foton är alltså från i torsdags
Själv tycker jag fortfarande inte att jag ser så stor skillnad, men när jag mäter med måttbandet så får jag det bekräftat på ett helt annat sätt. I morgon ska jag dessutom återgå till min "normala" kost och jag hoppas det kommer hjälpa mig till återhämtning. Upplever att jag när jag är på resande fot har svårt för att äta nyttigt. Men i morgon gäller det. Det kommer bli svårt efter att ha ätit annorlunda under sju veckor, men det ska gå.
Dag elva
Nu är jag tillbaka i Sverige igen efter att ha spenderat sju veckor i Thailand. Idag är det lite över två veckor sedan mitt ingrepp och jag kom på mig själv igår med att jag slutat ta smärtstillande utan att jag ens märkte det. Kommer alltså inte ihåg sist jag tog panodil eller dylikt, ser dock detta som ett stort steg i rätt riktning!
Under den sista veckan har jag varit utan gördel ca en timme på morgon samt kväll, för att vila magen lite. Känner dock rätt snart om jag haft den av för länge eftersom jag blir öm i ryggen. De gördlar jag använder gör ju att jag sträcker rätt bra på mig. Fick ju order om att jag första veckan inte skulle sträcka magen utan gå lite framåtlutad, vilket gjorde att jag såg ut som en liten tant eftersom jag både gick framåtlutad plus att jag gick så himla sakta.
Nu kan jag gå normalt, plus att jag kan gå hyfsat snabbt. Har dock inte försökt mig på nån powerwalk eller liknande. Kirurgen sa att jag inte fick köra nån hård träning de första två månaderna, alltså får jag inte lyfta tyngder, springa eller liknande. Jag tänkte gå till gymmet om ca en vecka och använda mig av gångbandet och kanske crosstrainern om det känns ok.
Jag tog en serie foton i torsdags innan jag åkte hem, och jag skulle gärna vilja lägga upp dom men jag har lite problem med mitt minneskort för tillfället. Så fort jag löst det så kommer de upp här! Köpte också två nya gördlar innan jag flög hem som jag vill visa er. Om jag kommer ihåg det så kommer jag även lägga upp de nya måtten på måndag!
Under den sista veckan har jag varit utan gördel ca en timme på morgon samt kväll, för att vila magen lite. Känner dock rätt snart om jag haft den av för länge eftersom jag blir öm i ryggen. De gördlar jag använder gör ju att jag sträcker rätt bra på mig. Fick ju order om att jag första veckan inte skulle sträcka magen utan gå lite framåtlutad, vilket gjorde att jag såg ut som en liten tant eftersom jag både gick framåtlutad plus att jag gick så himla sakta.
Nu kan jag gå normalt, plus att jag kan gå hyfsat snabbt. Har dock inte försökt mig på nån powerwalk eller liknande. Kirurgen sa att jag inte fick köra nån hård träning de första två månaderna, alltså får jag inte lyfta tyngder, springa eller liknande. Jag tänkte gå till gymmet om ca en vecka och använda mig av gångbandet och kanske crosstrainern om det känns ok.
Jag tog en serie foton i torsdags innan jag åkte hem, och jag skulle gärna vilja lägga upp dom men jag har lite problem med mitt minneskort för tillfället. Så fort jag löst det så kommer de upp här! Köpte också två nya gördlar innan jag flög hem som jag vill visa er. Om jag kommer ihåg det så kommer jag även lägga upp de nya måtten på måndag!
tisdag 21 februari 2012
Mina ögonbryn
Ja, jag har alltid varit lite smått besatt av snygga ögonbryn och efter att i flera år ha plockat, rakat, färgat, kammat och fyllt i de bestämde jag mig för att det var dags för något mer permanent. Så mycket tid som jag lagt ner på mina bryn är nog lite onormalt. Jag gjorde lite research innan jag lämnade Sverige och även lite när jag kom hit, men det som var mest avgörande för mig var att det endast kostar 1/3 att få det gjort här jämfört med i Sverige. Jag litar helt och fullt på att de här i Thailand är minst lika duktiga på kosmetiska tatueringar som de är i Sverige.
Först gjorde jag en s.k. 3D-tatuering, detta innebär att man tatuerar in små, små streck som ska se ut som hårstrån i dina ögonbryn. Detta gjorde jag för nästan en månad sedan och i början var jag nöjd med detta, men efter att det lagt sig tyckte jag inte att det syntes särskilt mycket. Eftersom jag fått en garanti från tjejen som gjorde det på att om jag inte var nöjd skulle jag komma tillbaka, så gick jag tillbaka i sluten av förra veckan. Jag sa då att jag ville ha den vanliga sortens ögonbryn, vilket innebär att de tatuerar konturer utefter dina egna ögonbryn och sedan skuggar mellan konturerna.
Här är mina före- och efterbilder
Först gjorde jag en s.k. 3D-tatuering, detta innebär att man tatuerar in små, små streck som ska se ut som hårstrån i dina ögonbryn. Detta gjorde jag för nästan en månad sedan och i början var jag nöjd med detta, men efter att det lagt sig tyckte jag inte att det syntes särskilt mycket. Eftersom jag fått en garanti från tjejen som gjorde det på att om jag inte var nöjd skulle jag komma tillbaka, så gick jag tillbaka i sluten av förra veckan. Jag sa då att jag ville ha den vanliga sortens ögonbryn, vilket innebär att de tatuerar konturer utefter dina egna ögonbryn och sedan skuggar mellan konturerna.
Här är mina före- och efterbilder
- före, tyvärr med 3D redan gjord. Tycker inte det syns särskilt mycket
- kosmetisten har fyllt i med penna och jag har godkänt form och färg
- efteråt. Är sjukt nöjd med formen! Färgen har ju som alla andra tatueringar nu lagt sig lite men jag hoppas på att jag kommer fortsätta vara nöjd framöver!
Får tilläggas att min svärmor på samma ställe tatuerade in kajal upp och nertill samt gjorde en läppkontur, även hon är mycket nöjd!
Missödet
Jag har ju glömt att berätta om det lilla missödet på sjukhuset. På andra dagen av min sjukhusvistelse så råkade en av sköterskorna ta sönder mitt blodkärl där dropp- och morfinnålen satt. Jag kände att det gjorde ont precis när det hände men sen somnade jag eftersom jag var lite påverkad, och när jag vaknade fyra timmar senare såg min vänstra hand ut så här
Handen var alltså tre gånger så stor mot vanligt och eftersom jag precis lärt mig att själv ta mig upp och ner i sängen så blev jag direkt handikappad och var tvungen att anpassa mig till att med hjälp av endast den vänstra handen återigen lära mig att ta mig ur sängen igen. När vi ringde på sköterskan kom det inte mindre än fyra stycken som skulle ta hand om det hela. Man får i alla fall säga att det de gör görs ordentligt!
Samtidigt som en sköterska tog ur nålen ur ena handen var den andra sysselsatt med att sätta en ny nål i högerhanden istället. Inte för att jag är nån morfinjunkie men detta var alltså på lördag morgon och knappt tolv timmar efter operationen så jag hade rätt ont. Kändes lite som att ha en och en halv handikappad hand eftersom du blir aningen rörelsehindrad med den hand där nålen sitter. Men hela sängen bäddades om och iställlet för en kudde hade jag nu tre för att kunna ha handen högre upp och för att få ner svullnaden la de om ett kallt förband med is som de bytte med jämna mellanrum. Under lördagen tyckte jag inte att handen blev något bättre alls, men på söndag morgon var den 'bara' dubbelt så stor som vanligt så lite bättre var den. Åkte hem på söndag förmiddag och handen var inte helt återställd förrän på tisdag morgon. Som ni ser på den nedersta bilden här så var det inte enbart handen som var svullen, utan hela underarmen. Tatueringen jag har på en av mina fingrar spändes ut och blev dubbelt så stor så ni kan ju tänka er storleken på mina fingrar. . .
Handen var alltså tre gånger så stor mot vanligt och eftersom jag precis lärt mig att själv ta mig upp och ner i sängen så blev jag direkt handikappad och var tvungen att anpassa mig till att med hjälp av endast den vänstra handen återigen lära mig att ta mig ur sängen igen. När vi ringde på sköterskan kom det inte mindre än fyra stycken som skulle ta hand om det hela. Man får i alla fall säga att det de gör görs ordentligt!
Samtidigt som en sköterska tog ur nålen ur ena handen var den andra sysselsatt med att sätta en ny nål i högerhanden istället. Inte för att jag är nån morfinjunkie men detta var alltså på lördag morgon och knappt tolv timmar efter operationen så jag hade rätt ont. Kändes lite som att ha en och en halv handikappad hand eftersom du blir aningen rörelsehindrad med den hand där nålen sitter. Men hela sängen bäddades om och iställlet för en kudde hade jag nu tre för att kunna ha handen högre upp och för att få ner svullnaden la de om ett kallt förband med is som de bytte med jämna mellanrum. Under lördagen tyckte jag inte att handen blev något bättre alls, men på söndag morgon var den 'bara' dubbelt så stor som vanligt så lite bättre var den. Åkte hem på söndag förmiddag och handen var inte helt återställd förrän på tisdag morgon. Som ni ser på den nedersta bilden här så var det inte enbart handen som var svullen, utan hela underarmen. Tatueringen jag har på en av mina fingrar spändes ut och blev dubbelt så stor så ni kan ju tänka er storleken på mina fingrar. . .
måndag 20 februari 2012
Centimetrar
Ja i vanliga fall mater jag mig med mattband en gang i veckan, men sedan mitt ingrepp sa har det blivit tva. Uppdaterade precis mina matt i kolumnen till hoger har pa bloggen, och om ni undrar sa jamfor jag med matten jag hade pa operationsdatumet, alltsa den 10e februari. Jag mater aven over/under bysten med men tycker det racker med att dela med mig av det som har med det fettsugna omradet att gora. Om det ar nagon som undrar anda, sa kan jag avsloja att det forsvunnit ett par centimetrar aven runtom bysten. Raknade lite pa det och jag har tappat totalt 13 cm pa overkroppen sedan operationen. Inte illa det!
Funderar pa om det ar nagon dar hemma som kommer marka nagot nar de ser mig . . . Har namligen bara berattat det for min sambo och min narmsta killkompis. Sambons familj vet ju saklart ocksa, men de ar ju har nere med mig. Kanske tittar arbetskamraterna mer pa mina nytatuerade ogonbryn istallet haha.
Kommer nog visa lite bilder pa det med, sa fort jag hittar en dator som inte ar thai, dar jag kan koppla in mitt fotominne . . .
Funderar pa om det ar nagon dar hemma som kommer marka nagot nar de ser mig . . . Har namligen bara berattat det for min sambo och min narmsta killkompis. Sambons familj vet ju saklart ocksa, men de ar ju har nere med mig. Kanske tittar arbetskamraterna mer pa mina nytatuerade ogonbryn istallet haha.
Kommer nog visa lite bilder pa det med, sa fort jag hittar en dator som inte ar thai, dar jag kan koppla in mitt fotominne . . .
söndag 19 februari 2012
Dag nio
Ja nu ar jag inne pa dag nio, post op. Jag har inte lika ont langre och klarar mig pa vanliga panodil som jag forsoker att ta endast vid behov, men oftast maste jag ta ett par varje morgon for jag har som mest ont nar jag har legat ner. Har tvingat mig att sova pa sidan om natten for att vanja mig tillbaka till mina vardagliga rutiner. Det gor sa klart ont men det gar. Det enda jag inte far gora ar att lyfta tungt och heller inte ata stark mat, och detta ar ocksa det enda jag undviker. Har fatt tillatelse att duscha nu, fick inte gora det forsta veckan pa grund av infektionsrisk i saren. Jag borjade massera magen och hofterna igar. Detta ska helst goras med bodylotion eller med varmt vatten och bodyscrub eller tval medan jag duschar. Har hittat fyra sma forhardnader och jag fokuserar pa dessa nar jag masserar mig sjalv.
Annars sa har jag lamnat klanningar bakom mig nu och anvant shorts i ett par dagar. Igar hade jag jeans/stretch-shorts pa mig och det gick bra. Lite obehag nar jag satt ner, men anda ett steg i ratt riktning.
Kommer lamna Thailand nu i slutet av veckan som kommer och innan dess hoppas jag hinna med att lagga upp en serie bilder till. Kommer fortsatta min fotumentering varje torsdag sa att jag sjalv och ni kan se framgangen.
Ni far ursakta avsaknaden av prickar och ringar over bokstaverna men idag lanar jag en thai-dator och da blir det lite si och lite sa.
Om ni har nagra fragor far ni garna stalla dem, antingen har eller genom att mejla mig pa plastic_fantastic_82@hotmail.se
Annars sa har jag lamnat klanningar bakom mig nu och anvant shorts i ett par dagar. Igar hade jag jeans/stretch-shorts pa mig och det gick bra. Lite obehag nar jag satt ner, men anda ett steg i ratt riktning.
Kommer lamna Thailand nu i slutet av veckan som kommer och innan dess hoppas jag hinna med att lagga upp en serie bilder till. Kommer fortsatta min fotumentering varje torsdag sa att jag sjalv och ni kan se framgangen.
Ni far ursakta avsaknaden av prickar och ringar over bokstaverna men idag lanar jag en thai-dator och da blir det lite si och lite sa.
Om ni har nagra fragor far ni garna stalla dem, antingen har eller genom att mejla mig pa plastic_fantastic_82@hotmail.se
lördag 18 februari 2012
Återbesök
Var på återbesök i Bangkok igår. Så upp tidigt och ytterligare tre timmar i bil (enkel väg) innan vi var framme vid tio. Hade tid klockan elva men jag registrerade mig direkt vilket visade sig var ett bra drag eftersom jag fick komma in direkt efter att de tagit mitt blodtyck och kollat min vikt, igen. Kan rapportera att jag tappat ett halvt kilo sedan invägningen förra fredagen. Alltid något. Dr. Siripong tog bort förbanden, plåsterlapparna (mepilex). Bakom dessa dolde sig dessa sår
Ingångshålet på höger sida är lättare att se än det på vänstra!
Har köpt en salva som ska vara som hirudoid, den som tar bort blåmärken. De har den salvan här också men på apoteket sa de att den här är bättre. Kan vara så att den hjälper, kan också vara så att det bara är blåmärkena som börjar försvinna av sig självt.
En vecka
Har nu tagit nya foton, dessa är tagna i torsdags, alltså exakt en vecka efter de första fotona jag la upp.
Nu kommer jag såklart inte ihåg de exakta måtten men jag vet att jag på grund av svullnad fått nån extra centimeter på nåt ställe och sen i gengäld tappat nån centimeter på andra ställen. Tycker själv inte att skillnaden syns lika mycket framifrån som från sidan. Men det kommer väl!
Ny gördel
Ja efter några dagar med sjukhusgördeln tröttnade jag på den, den skaver rätt mycket runt kanterna där kardborrbanden sitter så jag får antingen sätta bomull emellan eller ha ett tunt linne under. Köpte denna för ett par dagar sen som jag har på dagarna
Ja ni ser ju skillnaden på dom två. Den grå går dessutom upp över ryggen och ger ett mycket bra stöd. Har bara använt den i ett par dagar men jag känner redan nu hur min hållning har förbättrats! Fick ett par byxor till gördeln men jag är fortfarande lite för svullen för att kunna ha dom utan obehag. Kommer nog använda dom när jag börjar jobba om ett par veckor så jag får lite bättre stöd. Innan jag åker hem ska jag se om jag hittar en gördel till, kan vara bra att ha en hudfärgad som är lättare att dölja.
tisdag 14 februari 2012
Poly Implant Prothèse
Poly Implant Prothèse(PIP), är en fransk tillverkare av bröstimplantat och som förekommit ganska frekvent i de svenska medierna på sista tiden. Det är nämligen det märke som Svenska Läkemedelsverket förbjudit i Sverige och som ca 2500 svenska kvinnor har i sina kroppar. Jag är tyvärr en av dom.
Dessa implantat har använts på nio olika kliniker i Sverige, och alla nio har gått med på att de som fått dessa implantat insatta får dem uttagna gratis om de vill. Om man däremot vill ersätta dem med ett par nya får man återigen punga ut med 40.000 kronor. Tror endast det är en av dessa kliniker som erbjuder 20% rabatt på ett par nya bröst, och detta är tyvärr inte min klinik.
Det anses att implantaten i sig inte är speciellt farliga så länge de är hela. När ett vanligt implantat går sönder ska detta inte utgöra nån fara för den mänskliga kroppen, och det ska heller inte på grund av hälsoskäl behöva bytas ut implantaten om inte individen själv vill detta. Men med PIP är det annorlunda eftersom att det silikon som finns i dessa är inte samma som är i andra implantat. Silikonet i PIP liknar mer det som används inom industrin och innehåller därefter gifter som är farliga för vår kropp. När PIP-implantaten går sönder och innehållet börjar läcka ut i kroppen kan det orsaka nervskador. Svenska Läkemedelsverket har rekommenderat att man tar ut implantaten om de spruckit, medan många kiniker råder till att inte göra något så länge man inte får några negativa effekter av sina implantat.
Läste en historia om en tjej som haft PIP-implantat under flera år, och när hela den här historien uppdagades 2010 bestämde hon sig för att byta implantat. Hon hade inga problem med brösten och var rätt säker på att de var hela. På operationsdagen uppdagas att hennes vänstra implantat faktiskt var sprucket, och att hon inte själv hade känt av detta. När innehållet runnit ut hade det orsakat en stor infektion i bröstkorgen så hon var tvungen att ta ut sina implantat istället för att byta ut dom och låta kroppen läka först. Det är alltså inte alls säkert att man "känner att något är fel".
På grund av detta har i alla fall jag beslutat mig för att, trots att inte heller jag haft några problem under de år jag haft mina PIP, att gå och få mina bröst röntgade och grundligt undersökta när jag väl är tillbaka i Sverige.
Under tiden fortsätter jag att läsa in mig på ämnet och följer med vad som händer med den grupp tjejer med PIP som anlitat en advokat för att undersöka deras rättigheter.
Dessa implantat har använts på nio olika kliniker i Sverige, och alla nio har gått med på att de som fått dessa implantat insatta får dem uttagna gratis om de vill. Om man däremot vill ersätta dem med ett par nya får man återigen punga ut med 40.000 kronor. Tror endast det är en av dessa kliniker som erbjuder 20% rabatt på ett par nya bröst, och detta är tyvärr inte min klinik.
Det anses att implantaten i sig inte är speciellt farliga så länge de är hela. När ett vanligt implantat går sönder ska detta inte utgöra nån fara för den mänskliga kroppen, och det ska heller inte på grund av hälsoskäl behöva bytas ut implantaten om inte individen själv vill detta. Men med PIP är det annorlunda eftersom att det silikon som finns i dessa är inte samma som är i andra implantat. Silikonet i PIP liknar mer det som används inom industrin och innehåller därefter gifter som är farliga för vår kropp. När PIP-implantaten går sönder och innehållet börjar läcka ut i kroppen kan det orsaka nervskador. Svenska Läkemedelsverket har rekommenderat att man tar ut implantaten om de spruckit, medan många kiniker råder till att inte göra något så länge man inte får några negativa effekter av sina implantat.
Läste en historia om en tjej som haft PIP-implantat under flera år, och när hela den här historien uppdagades 2010 bestämde hon sig för att byta implantat. Hon hade inga problem med brösten och var rätt säker på att de var hela. På operationsdagen uppdagas att hennes vänstra implantat faktiskt var sprucket, och att hon inte själv hade känt av detta. När innehållet runnit ut hade det orsakat en stor infektion i bröstkorgen så hon var tvungen att ta ut sina implantat istället för att byta ut dom och låta kroppen läka först. Det är alltså inte alls säkert att man "känner att något är fel".
På grund av detta har i alla fall jag beslutat mig för att, trots att inte heller jag haft några problem under de år jag haft mina PIP, att gå och få mina bröst röntgade och grundligt undersökta när jag väl är tillbaka i Sverige.
Under tiden fortsätter jag att läsa in mig på ämnet och följer med vad som händer med den grupp tjejer med PIP som anlitat en advokat för att undersöka deras rättigheter.
Dag fyra
Ja, nu har det gått några dagar sedan mitt ingrepp. Jag känner mig hyfsat pigg om jag får säga det själv. Vaknar vid åtta på morgon, tar medicin, äter frukost och tar lite mer medicin. Sedan försöker jag att röra mig lite grand här inne i huset eftersom jag inte får vara ute i värmen på ett par veckor. Tar lite mer tabletter före lunch, och sedan ett par till efteråt. Är väldigt noggrann med tabletterna. Tror inte att jag fått dom om de inte gjorde nytta... På eftermiddagen sover jag ett par timmar, behöver ta igen mig lite.
Igår tog jag en liten promenad här på området, det tog ca en kvart. Inget avancerat, och jag går riktigt långsamt. Har blivit instruerad på sjukhuset att inte gå upprätt. Magmusklerna måste få en chans att återhämta sig och att gå ihop med huden igen. Om jag måste nysa, hosta eller skratta måste jag hålla händerna på magen, alternativt hålla en kudda emot. Kan ju säga att jag aldrig låtit så ynklig förut när jag hostat. Känns lite patetiskt ibland.
De har även sagt att jag ska massera magen framöver, för att undvika förhårdnader. Undrar lite om när jag ska börja med detta och hur det ska gå till med tanke på att jag är väldigt öm över magen och höfterna. Har två stora, fina matchande blåmärken på var höft. De mäter ca 15*15cm. Här är det inte ens tal om att sova på sidan om natten!
Använde mig av måttbandet igår och midjemåttet är ungefär samma som före operationen. Med tanke på att de sugit ut 2,8 liter fett kan ni ju gissa hur svullen jag är. Är svullen även över stussen, ryggen och ner över låren. Går klädd i klänning på dagarna och måste sova i linne och trosor. Provade mina pyjamasbyxor första natten men de gjorde helt enkelt för ont. Försöker att sova med en stor kudde under benen för att få ner svullnaderna. Dricker kaffe tre gånger om dagen med i ytterligare ett försök att bli av med vätska. Vet ínte om det är bra eller inte. Antar att jag är lite väl ivrig, det är ju trots allt bara fyra dager efter operationen och det kommer ta ca sex månader innan jag kan se det slutgiltiga resultatet. Men jag vill se det nu! ;)
Igår tog jag en liten promenad här på området, det tog ca en kvart. Inget avancerat, och jag går riktigt långsamt. Har blivit instruerad på sjukhuset att inte gå upprätt. Magmusklerna måste få en chans att återhämta sig och att gå ihop med huden igen. Om jag måste nysa, hosta eller skratta måste jag hålla händerna på magen, alternativt hålla en kudda emot. Kan ju säga att jag aldrig låtit så ynklig förut när jag hostat. Känns lite patetiskt ibland.
De har även sagt att jag ska massera magen framöver, för att undvika förhårdnader. Undrar lite om när jag ska börja med detta och hur det ska gå till med tanke på att jag är väldigt öm över magen och höfterna. Har två stora, fina matchande blåmärken på var höft. De mäter ca 15*15cm. Här är det inte ens tal om att sova på sidan om natten!
Använde mig av måttbandet igår och midjemåttet är ungefär samma som före operationen. Med tanke på att de sugit ut 2,8 liter fett kan ni ju gissa hur svullen jag är. Är svullen även över stussen, ryggen och ner över låren. Går klädd i klänning på dagarna och måste sova i linne och trosor. Provade mina pyjamasbyxor första natten men de gjorde helt enkelt för ont. Försöker att sova med en stor kudde under benen för att få ner svullnaderna. Dricker kaffe tre gånger om dagen med i ytterligare ett försök att bli av med vätska. Vet ínte om det är bra eller inte. Antar att jag är lite väl ivrig, det är ju trots allt bara fyra dager efter operationen och det kommer ta ca sex månader innan jag kan se det slutgiltiga resultatet. Men jag vill se det nu! ;)
Mediciner
Här är vad jag fick med mig hem från sjukhuset
- vitaminer
- antibiotika
- sömntabletter
- smärtstillande
Har inte använt de smärtstillande så mycket som jag trodde jag skulle behöva, vilket jag ser som ett gott tecken. De andra tabletterna använder jag dock rigoröst. Fick med mig tabletter som skulle räcka fram till återbesöket på fredag och sen får vi se vad som händer.
När jag förstorade brösten, vilket jag gjort i Sverige, fick jag endast smärtstillande med mig hem. Thats it. Nu har jag ju endast varit på en klinik i Sverige så det är det enda jag har att jämför med, men jag hade önskat att de hade varit lika noggranna som de varit med mig här i Thailand!
måndag 13 februari 2012
Rummet
Välkomstpresent ett, en väska med hygienprodukter. Tandborste, tandkräm, tvättmedel, tvål, två små handdukar och en kam.
I priset ingick fem flaskor vatten, alltså 2,5 liter per dag. Utöver detta kom de ändå och fyllde på vattenkannan jag hade på mitt bord så fort den började bli tom.
Välkomstpresent två.
Två stycken bodyscrubs och en handkräm. Två olika dofter, vanilj&lavendel samt vanilj&honung. Luktar riktigt gott!
Utsikten från mitt rum på tionde våningen; Bangkok.
Rummet.
De extremt snygga sukhuskläderna. One-size, big size.
Frukosten. Tycker ändå att maten var rätt god. Mycket varierade måltider!
Pre op
Ja, de gör precis som det ni sett på tv. De ritar direkt på dig, det var i princip det första kirurgen gjorde efter att han tittat på mig i ungefär två minuter.
Vet inte om ni ser att han även ritat två blå prickar på mig? Bara en liten liten bit ovanför troskanten. Det är där de gick in med kanylen och såren är ungefär lika stora som prickarna på bilden. Jag kan tyvärr inte visa er hur det ser ut i verkligheten eftersom de satt förband på, men om det tar av dom på återbesöket ska jag försöka fota även det!
Destination beauty
Vill börja med att säga att det här är min personliga åsikt om denna organisation och att jag inte har några som helst baktankar med texten nedan, jag vill inte göra någon upprörd. Jag vill helt enkelt bara vara ärlig i den mån jag kan vara.
Jag antar att jag inte är ensam om att ha sett Plastikturisterna på TV, programmet där svenskar åker ner till Thailand för att sola och operera sig. Första gången jag såg detta program måste ha varit för ca ett år sedan och redan då tyckte jag att det verkade vettigt att de hade en koordinator på plats, som kunde följa med patienterna på konslutationen och samtidigt vara ett stöd. Därför kontaktade jag Destination Beauty före jag lämnade Sverige. Vår mejl-kontakt påbörjades i början av december och jag flög ner hit i januari.
Tjejen jag mejlade med heter Cecilia och hon var min s.k mellanhand. Om jag hade några frågor angående ingreppet eller något annat med min vistelse i Thailand och på sjukhuset så skulle jag skriva till henne och hon skulle hjälpa mig utifrån bästa förmåga. Jag har senare insett att denna förmåga inte var tillräckligt stor nog för att kunna fylla de arbetsuppgifter som hon faktiskt har. Tyvärr måste jag säga.
För det första var hon inte med på konsultationen. Hon hittade oss efteråt och ursäktade sig med att hon inte kunde hitta oss. Trots detta var jag och mitt sällskap där redan klockan nio och satt så på samma plats och väntade utanför kirurgens mottagning tills klockan var tio då mitt möte var inbokat. Om det var så att hon helt enkelt var sen hade jag tyckt det var bättre att hon sa det och sedan bad om ursäkt istället.
För det andra så var hon inte alls medveten om de två metoder som kirurgen och kliniken använder sig. De gör antingen en traditionell fettsugning eller en s.k Vaser-fettsugning. Detta är i princip som en laserfettsugning som görs med lokalbedövning, bara att du är sövd och i gengäld kan de ta ut mer fett än vid en traditionell fettsugning. Denna metod har jag förstått är mer skonsam mot kroppen och huden har en chans att snabbare anpassa sig till den nya kroppsformen. Denna senare metod har kliniken använt sig av i över ett år och trots att tjejen jobbat där i fem månader och dessutom, visade det sig, själv gjort en egen fettsugning är hon alltså inte medveten om att det finns två olika metoder.
Fastän en av hennes arbetsuppgifter är att få mig att känna mig bekväm och dela med sig lite av sig själv så att det känns lite mindre formellt vill jag inte under de 15 minuter vi samtalade få veta allt om hennes liv. Denna tjej berättar alltså om sin före detta man, deras gemensamma barn och hus, sin nya pojkvän och vad de brukar göra här i Bangkok när de träffas etc. Hon var klädd i mycket tight blus, kort kjol och höga klackar. Jag har förståelse för att saker och ting kan vara mycket annorlunda här i Thailand gentemot hur det är i Sverige men en sak som åtminstone jag tror finns i alla länder är arbetsmoral och passande arbetsklädsel. Hon kommer för den delen inte ens ihåg att det är hon och jag som haft mejlkontakt utan tror att jag skrivit med en annan tjej vid namn Malin.
Nej, jag tyckte inte att hon kändes så värst professionell, inte på något sätt. De som däremot var extremt professionella var all personal på Yanhee Hospital. Dessa är jag mycket nöjd med och jag kan inte klaga på någon av deras insatser. Jag har aldrig blivit så bra behandlad och uppassad på i hela mitt liv.
Om jag skulle säga något negativt om hela den här upplevelsen hittills så är det att inte morfinet ingick. Men nu vet ni att ni ska ordna med detta innan ni vaknar upp från operationen!
Återigen är detta enbart min personliga åsikt och jag förstår att detta enbart handlar om en person ur Destination Beauty, men då jag anser att var och en anställd på ett företag har som jobb att representera sin arbetsplats på ett bra sätt så har hon inte lyckats med detta och jag har fått en halvdålig uppfattning om DB.
Hade jag varit er så hade jag ringt direkt till Yanhee om jag funderade på att göra ett ingrepp och då bokat ett möte direkt med dom.
söndag 12 februari 2012
Resultat
Ja, här är resultatet av operationen, minus 2,8 kg fett. Fick ett fint foto av detta från Kirurgen, Dr.Siripiong.
Fick ju som sagt bytt bandaget idag. De tog bort bomullen som suttit under gördeln och sen satte de bara tillbaka gördeln. Vilken lättnad! säger jag bara. Enormt stor skillnad och det är så mycket lättare att röra mig. Tänkte visa några bilder men jag varnar känsliga läsare för jag är rätt svullen och blåslagen . . .
Dag 2
Ja, idag ska jag få åka "hem", hem till huset som vi hyr här nere. Har spenderat två nätter på Yanhee nu och jag hade nog inte haft något emot att vara här en natt till, men då hade jag fått betala det själv och det hade nog gått på en 4000 baht och det vill jag inte betala.
Kirurgen var här på eftermiddagen igår och tittade till mig. Jag ska få nytt bandage/gördel idag och den ska jag sen ha i en vecka, tills återbesöket på fredag. Den ska i sin tur sen sitta i två veckor till efter återbesöket. Kirurgen sa att jag ska ha gördelen minst tre veckor men desto mer jag använder den, desto bättre.
Eftersom de ska byta allt idag är jag lite nervös nu för jag kommer få en liten titt på hur det ser ut. Känner mig rätt klumpig nu eftersom att de inunder gördeln lagt en massa bomull. Från början var denna våt men har nu torkat och trillar av när jag är uppe och rör på mig.
Var uppe och ute i korridoren ett par omgångar igår. Gick inte långt, kanske en 40-50 meter men det duger för mig. Har nu även kommit på hur jag ska göra för att gå på toa, det spänner ju överallt så det är inte lika lätt som man kan tro. Nästa problem blir att jag måste lära mig att använda toan i huset och där finns ju inga hjälpmedel alls. Jag får heller inte duscha på en vecka, för risk att ingångshålen kan bli infekterade. Ska försöka fota även dessa och visa er.
Nu ska jag vila en stund, sen blir det frukost. Taxin hämtar oss vid halv elva lokal tid. Ska bli intressant att se om jag kommer in i det någorlunda smärtfritt . . .
Kirurgen var här på eftermiddagen igår och tittade till mig. Jag ska få nytt bandage/gördel idag och den ska jag sen ha i en vecka, tills återbesöket på fredag. Den ska i sin tur sen sitta i två veckor till efter återbesöket. Kirurgen sa att jag ska ha gördelen minst tre veckor men desto mer jag använder den, desto bättre.
Eftersom de ska byta allt idag är jag lite nervös nu för jag kommer få en liten titt på hur det ser ut. Känner mig rätt klumpig nu eftersom att de inunder gördeln lagt en massa bomull. Från början var denna våt men har nu torkat och trillar av när jag är uppe och rör på mig.
Var uppe och ute i korridoren ett par omgångar igår. Gick inte långt, kanske en 40-50 meter men det duger för mig. Har nu även kommit på hur jag ska göra för att gå på toa, det spänner ju överallt så det är inte lika lätt som man kan tro. Nästa problem blir att jag måste lära mig att använda toan i huset och där finns ju inga hjälpmedel alls. Jag får heller inte duscha på en vecka, för risk att ingångshålen kan bli infekterade. Ska försöka fota även dessa och visa er.
Nu ska jag vila en stund, sen blir det frukost. Taxin hämtar oss vid halv elva lokal tid. Ska bli intressant att se om jag kommer in i det någorlunda smärtfritt . . .
lördag 11 februari 2012
Dag 1
Ja, klockan är nu tjugo i sju på morgonen här i Bangkok och jag har varit vaken i lite mer än en timme. Genomgick själva ingreppet igår, klockan 14.00. Kan själv inte se något ännu men min svärmor säger att hon redan nu kan se lite skillnad, fastän jag är helt bandagerad och rätt blåslagen under bysten och på ryggen.
Jag blev hämtad från mitt rum ca 13.45 igår eftermiddag och blev sedan nedrullad till observationroom på fjärde våningen. Under de ca tio minuter jag låg där blev jag utfrågad ytterligare fyra gånger om min medicinska historia samt om min astma och vilka medicincer jag har. De var verkligen måna om mig och om att de skulle ha fatt i rätt person. Fyra gånger fick jag alltså frågan om vad jag hetter och när jag fyllde år samt till vilken kirurg jag skulle.
En minut efter 14 kom de och rullade in mig till operationssal 1. Ingen doktor syntes till, men därmot fyra sköterskor/undersköterskor samt narkosläkaren. Har fortfarande inte kunnat utröna om det var utmattning som gjorde att jag somnade eller om det var narkosen för jag kommer inte ihåg att jag fick räkna ner från tio i alla fall.
Jag gjorde en fettsugning på magen och på höfterna/midjan. Detta räknas som två områden och i och med detta får jag stanna på sjukhuset i två nätter sammanlagt.
Jag vet att dom väckte mig inne i operationssalen men kommer inte ihåg detta. Kommer dock ihåg att jag vaknade i mitt rum eftersom de var fyra stycken som först flyttade över mig från britsen till sängen och sedan hjälpte mig att byta om från rocken till sjukhuskläder. Och jag ska inte ljuga, det gjorde riktigt ont att sitta upp! Resterande tiden av gårdagen låg jag i sängen och sov mest, det lilla jag kunde. Här kommer de ca en gång i timmer för diverse saker. De kolla tempen, tar mitt blodtryck och ser efter hur mycket morfin jag har använt.
Vill man ha morfin efter ett ingrepp här måste man betala för det själv, det kostar ca 400 SEK och är väl värt det! Då får du en morfinpump som du kan trycka på var 15e minut om det behövs. Det är nu ca 12 timmar sedan de tog in pumpen till mig och jag har använt den ca 10 gånger. Använder den precis innan jag ska upp ur sängen, när jag lägger mig ner igen och innan jag ska sova eller vila. Detta med att morfin inte ingår är nog det enda negativa jag upplevt hittills. Men om ni överväger att göra en fettsugning eller något annat ingrepp så se till att ni har nog med smärtlindring!
Jag kan tyvärr inte lägga upp några foton förrän på söndag kväll då har glömt kamerakabeln hemma. Men foton kommer så småningom!
Jag blev hämtad från mitt rum ca 13.45 igår eftermiddag och blev sedan nedrullad till observationroom på fjärde våningen. Under de ca tio minuter jag låg där blev jag utfrågad ytterligare fyra gånger om min medicinska historia samt om min astma och vilka medicincer jag har. De var verkligen måna om mig och om att de skulle ha fatt i rätt person. Fyra gånger fick jag alltså frågan om vad jag hetter och när jag fyllde år samt till vilken kirurg jag skulle.
En minut efter 14 kom de och rullade in mig till operationssal 1. Ingen doktor syntes till, men därmot fyra sköterskor/undersköterskor samt narkosläkaren. Har fortfarande inte kunnat utröna om det var utmattning som gjorde att jag somnade eller om det var narkosen för jag kommer inte ihåg att jag fick räkna ner från tio i alla fall.
Jag gjorde en fettsugning på magen och på höfterna/midjan. Detta räknas som två områden och i och med detta får jag stanna på sjukhuset i två nätter sammanlagt.
Jag vet att dom väckte mig inne i operationssalen men kommer inte ihåg detta. Kommer dock ihåg att jag vaknade i mitt rum eftersom de var fyra stycken som först flyttade över mig från britsen till sängen och sedan hjälpte mig att byta om från rocken till sjukhuskläder. Och jag ska inte ljuga, det gjorde riktigt ont att sitta upp! Resterande tiden av gårdagen låg jag i sängen och sov mest, det lilla jag kunde. Här kommer de ca en gång i timmer för diverse saker. De kolla tempen, tar mitt blodtryck och ser efter hur mycket morfin jag har använt.
Vill man ha morfin efter ett ingrepp här måste man betala för det själv, det kostar ca 400 SEK och är väl värt det! Då får du en morfinpump som du kan trycka på var 15e minut om det behövs. Det är nu ca 12 timmar sedan de tog in pumpen till mig och jag har använt den ca 10 gånger. Använder den precis innan jag ska upp ur sängen, när jag lägger mig ner igen och innan jag ska sova eller vila. Detta med att morfin inte ingår är nog det enda negativa jag upplevt hittills. Men om ni överväger att göra en fettsugning eller något annat ingrepp så se till att ni har nog med smärtlindring!
Jag kan tyvärr inte lägga upp några foton förrän på söndag kväll då har glömt kamerakabeln hemma. Men foton kommer så småningom!
fredag 10 februari 2012
Yanhee
Blev hämtad av taxin klockan sex i morse, resan hit tog ca tre timmar. Strax efter nio checkade jag in i receptionen och blev sedan refererad till plastik som ligger på fjärde våningen. Fick träffa Dr.Siripong som verkar vara erfaren och han svarade vant och bra på mina frågor. Utöver Dr.Siripong fick jag sällskap av både den svenska och den thailändska koordinatorn, allt för att jag inte skulle sakna något. Efter konsultationen fick jag skriva på lite papper, allt kollas väldigt noggrannt. Min medicinska historia har under den senaste timmen blivit tagen av fyra olika personer ur personalen. Känns seriöst.
Efter att jag ordnat med betalning fick jag träffa narkosläkaren, Dr.Suwat. Även han tog min medicinska historia samt ställde frågor om tidigare operationer etc. Han lyssnade även på mina lungor och mitt blodtryck kollades en tredje gång. Efter det åkte vi upp på tionde våningen där jag fick checka in på mitt rum, eller min lilla svit kan man väl nästan kalla det. Det är bara en säng per rum här. Jag har egen TV, bord med stolar, soffa med tillförande fåtölj och till och med ett litet kylskåp.
Nu är klockan fem i tolv lokal tid och jag har redan fått byta om till sjukhusrock och tagit ut alla smycken och piercings. Har varken ätit eller druckit idag så jag är lite hungrig. Fick tillsägelse om att äta senast åtta timmar före operation. Mitt sista mål var chicken-cashew med ris, toppat med ett KitKat.
Har tid för operation klockan två så det är snart. Börjar kännas lite pirrigt nu, men på ett mycket bra sätt!
Återkommer med mer info så fort jag orkar!
- DD
Efter att jag ordnat med betalning fick jag träffa narkosläkaren, Dr.Suwat. Även han tog min medicinska historia samt ställde frågor om tidigare operationer etc. Han lyssnade även på mina lungor och mitt blodtryck kollades en tredje gång. Efter det åkte vi upp på tionde våningen där jag fick checka in på mitt rum, eller min lilla svit kan man väl nästan kalla det. Det är bara en säng per rum här. Jag har egen TV, bord med stolar, soffa med tillförande fåtölj och till och med ett litet kylskåp.
Nu är klockan fem i tolv lokal tid och jag har redan fått byta om till sjukhusrock och tagit ut alla smycken och piercings. Har varken ätit eller druckit idag så jag är lite hungrig. Fick tillsägelse om att äta senast åtta timmar före operation. Mitt sista mål var chicken-cashew med ris, toppat med ett KitKat.
Har tid för operation klockan två så det är snart. Börjar kännas lite pirrigt nu, men på ett mycket bra sätt!
Återkommer med mer info så fort jag orkar!
- DD
torsdag 9 februari 2012
-1 dag
I morgon åker jag till Bangkok. Taxin kör mig direkt till Yanhee International Hospital, där jag har en konsultation bokad med Dr.Siripong klockan tio i morgon bitti. Har undersökt lite alternativ och de här nere säger att det är Yanhee som gäller om man vill ha en riktig specialist. För att vara på den säkra sidan använder jag mig av en mellanhand, så i morgon kommer jag bli uppmött av en svensk tjej som jobbar på sjukhuset.
Har funderat på detta ingrepp relativt länge, och har många gånger ställt mig själv frågan om varför jag inte gjorde detta samtidigt som jag förstorade brösten. Men det kan ju spela kvitta nu med tanke på att jag är på väg att göra det nu istället.
Kommer att lägga ut mina före-bilder ikväll så att ni kan följa utvecklingen!
Har funderat på detta ingrepp relativt länge, och har många gånger ställt mig själv frågan om varför jag inte gjorde detta samtidigt som jag förstorade brösten. Men det kan ju spela kvitta nu med tanke på att jag är på väg att göra det nu istället.
Kommer att lägga ut mina före-bilder ikväll så att ni kan följa utvecklingen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)